ὀλιγόβιος
ὀλιγόβιος, short-lived
ὀλῐγό-βῐος, ον,
- short-lived, Arist. HA 605b24 (Comp.), LXX Jb. 11.2, 14.1, S.E. M. 1.73.
ὀλιγό·βιος, ος, ον [λῐ] dont la vie est courte, Spt. Job 14, 1 ||
Cp. -ώτερος, Arstt. H.A. 8, 28, 1.
Étym. ὀλ. βίος.
ὀλιγόβιος, von kurzem Leben, ζῷον, S.Emp. adv.gramm. 73.