Θήβηθεν
Θήβηθεν, from Thebes
Θήβηθεν, adv.
1 de Thèbes (en Béotie) Xén. Mem. 3, 11, 17 ; Arstt. Phys. 3, 3 ; Anth. 7, 372 ||
2 de Thèbè (en Troade) Q. Sm. 10, 33.
Étym. Θῆβαι, Θήβη, -θεν.
Θήβηθεν
from Θήβη
- from Thebes, Anth.; Aeolic Θείβᾱθεν, Ar.