About Report a problem

Menu

κύμινον

κύμινον, cummin

κύμῑνον [ῠ], τό,
  • cummin, Hp. Acut. 23, Antiph. 142.2, Alex. 127.6, LXX Is. 28.25, PTeb. 112.13 (ii B.C.), etc.; κύμινον ἔπρισεν, prov. of a skinflint, Sophr. 110, cf. Men. 1025, Theoc. 10.55; κ. ἥμερον, Cuminum Cyminum, Dsc. 3.59, cf. Thphr. HP 1.11.2, Nic. Th. 601; κ. ἄγριον (ἀγρότερον ib. 710), wild cummin, Lagoecia cuminoeides, Dsc. 3.60; κ. ἄγριον ἕτερον, Nigella arvensis, ib. 61; κ. αἰθιοπικόν Diocl. Fr. 87. (Cf. Hebr. Kammôn.)

Saved

Recent