ψάλτης
ψάλτης, harper
ψάλ-της, ου, ὁ,
- harper, Men. 495, Hippias (?) in PHib. 1.13.7, 25, Macho ap. Ath. 8.348f, LXX 1 Es. 5.42, Plu. Adul. 2.67f, Apophth. Lac. 223f, cf. κιθαριστὴς ἢ ψ. SIG 578.15 (Teos, ii B. C.); epith. of Apollo, AP 9.525.24. [Oxyt. in Att., parox. in Hellenistic Gr., Choerob. in Theod. 1.187H.]
ψάλτης, ου (ὁ) joueur d’un instrument à cordes, particul. joueur de lyre, Mach. (Ath. 348f); Plut. M. 67f, 179b, 220a, 223f, 224a, Pomp. 36 ; Anth. 9, 525.
Étym. ψάλλω.
ψάλτης, ὁ, der Spieler eines Saiteninstruments ; Apollo, Hymn. (IX.525); Plut. ad. et am. discr. 40, Pomp. 36.