ἄμναμος
ἄμναμος, descendant
ἄμνᾱμος, ὁ,
- descendant, Lyc. 144,872, etc.:—also ἀμνάμων, ονος, ὁ, Poll. 3.19, cf. EM 84.43.
hijo, nieto, descendiente, ICr.l.c., Lyc.144, 872, 1227, 1338, Poll.3.19, JRS l.c., Hsch., EM 1095, Et.Gen.659, Et.Sym.771, Sud.
•Deriv. de
ἄμναμος, ου (ὁ) [νᾱ] descendant, petit-fils, Lyc. 144, etc.
Étym. ἀμνός.
ἄμναμος, [μνᾱ], ὁ, bei Poll. 3.19 ; auch ἀμνάμων, Abkömmling, Enkel, Lyc. 144 u. öfter.