repentaliter
repentāliter, Adv. = repente, Fulg. myth. 3, 2. p. 61, 20 H.
rĕpentālĭtĕr, soudainement : Fulg. Myth. 3, 2.
Repentaliter... somno excutitur, in Vita S. Macarii Antioch. tom. 1. Aprilis pag. 884.