Διοτίμα
Διοτίμα, Diotima
Diotima de Mantinea que dialogó c. Sócrates sobre el amor, Pl.Smp.201d, Luc.Im.18, Eun.7, Aristid.Or.3.44, Clem.Al.Strom.6.3.31, Them.Or.13.165d, Max.Tyr.18.4, pitagórica según Procl.in R.1.248.
Διο·τίμα, ης (ἡ) [τῑ] Diotima, Plat. Conv. 201d ; Luc. Im. 18, etc.
Étym. fém. du suiv.