About Report a problem

Menu

ἐπάν

ἐπάν,
  • Conj., later form of ἐπήν (v. ἐπεί A. II), Arist. Ath. 42.2, Thphr. Char. 24.10, IG 2(2).1298.18 (iii B.C.), Plb. 2.2.9, Agatharch. 32, Str. 10.4.20, etc.: c. ind. in late Greek, ἐπὰν ἑάλω Sch. Luc. Peregr. 9. [ᾱ Men. 223.2, Alex. 269.]

Saved

Recent