χριστέον
χριστέον, one must anoint, smear
χρισ-τέον, (χρίω)
- one must anoint, smear, Orib. Fr. 74, Syn. 1.20, Gp. 16.4.1.
χριστέον, vb. de χρίω, Antyll. (Orib. 2, 415 B.-Dar.) ; Geop. 16, 4, 1.