ἀποκληρόνομος
ἀπο-κληρόνομος, ον, = sq. [ἀπόκληρος],
- disinherited, Arr. Epict. 3.8.2, BGU 326.7 (ii A. D.), Just. Nov. 2.3 Intr. [accent varies]
privado de herencia, desheredado Arr.Epict.3.8.2, Iust.Nou.2.3 Intr., POxy.2757.2.8 (I d.C.), 2857.4 (II d.C.), BGU 326.1.7 (II d.C.), SB 7630.10 (II d.C.), POxy.907.5 (III d.C.).