ἐπιβόησις
ἐπιβόησις, applause
ἐπιβό-ησις, εως, ἡ,
- applause, D.H. Rh. 7.3: pl., J. Vit. 48, Plu. Arat. 23, D.Chr. 40.29, M.Ant. 1.16, Charito 6.2.
- 2 shouting, Str. 10.3.15.
ἐπιβόησις, εως (ἡ) acclamation, clameur, DH. Rhet. 3 ; Plut. Arat. 23.
Étym. ἐπιβοάω.
ἐπιβόησις, ἡ, das Zurufen, Beifallbezeigen, καὶ κρότοι, Plut. Arat. 23 u. a.Sp.