blanditer
blandĭter, adv., v. blandus fin. a.
blanditer, Adv. (blandus) = blande, Plaut. asin. 222; Pseud. 1290. Titin. com. 57. Mamert. Claud. de stat. anim. 3, 13.
blandĭtĕr, (16) arch., c. blande : Pl. As. 222 ; Ps. 1290.