ἰτητέον Save LSJ Bailly 2024 Grieks Nederlands Pape ἰτ-ητέον, = ἰτέον, Ar. Nu. 131, Diph. 31. ἰτητέον [ῐ] c. ἰτέον, Ar. Nub. 131 ; Diph. (Bkk. 100, 12); Syn. 254. ἰτητέον, adj. verb. van εἶμι, men moet gaan. ἰτητέον, = ἰτέον, man muß gehen, Ar. Nub. 131, Diphil. B.A. 100.