μηκυντέον
μηκυντέον, one must prolong
μηκυν-τέον,
- one must prolong, Socr. Ep. 30.5, Iamb. in Nic. p.25 P.
μηκυντέον, vb. de μηκύνω, Jambl. Nicom. ar. p. 33c.
μηκυντέον, one must prolong