κακογνωμονέω
κακογνωμονέω, to be ill-disposed
κᾰκο-γνωμονέω,
- to be ill-disposed, Quint. Ps. 30(31).14.
κακογνωμονέω, übelgesinnt, unverständig sein, B.A. 334 ; Sp.
κακογνωμονέω, to be ill-disposed